Tankarna sitter och väntar på tystnaden.
Tårarna kommer krypandes när ensamheten äger rum.
Klara sig själv upp i sängen, krypa ner under täcket.
Men sen, när det mörknat börjar hjärtat att skrika.
Kroppen skakar vid minsta ansträngning.
Dina tankar stryper din ända väg ut, ljuset.
Glöm inte allt som givit liv till färger, ljud och dofter av alla de slag. 


Ta den dumma badankan och gå! vad mer vill du ha från mig. Min kropp, min själ, min ork har jag redan allt givit dig. Låt bara min kropp förmultna i dessa jävlans misstag och ångest.

"Jag är här, för jag finns kvar"



Du är vacker, varm, rik på kärlek.

Jag är grå, kall, bortglömd.

Jag känner dina händer på min rygg, dina armar runt om mig, dina andetag.