Hej bloggen en historia påväg..
Hur spräcker man en vardag föralltid för en billig peng
Ligger i sängen och försöker desperat sova :/ men det går inge vidare tankarna åker omkring som en galen virvelvind.
Att bo i åker är som att bo i en bubbla. Jag bor i en byhåla utanför strängnäs, vet ni inte vad strängnäs är så kan ja säga att det ligger ungeför 40 minuter från e-tuna.
Alla känner alla i vår lilla by, och visst är den mysig! Men för en tånåring blir det mer ett fängelse. Jag är glad att jag har mitt tåg och busskort som tar mig gratis runt i sörmland iaf. Utan det hade jag blivigt galen.
Ingenting händer... det som händer, händer om och om igen..
Ligger i sängen och försöker desperat sova :/ men det går inge vidare tankarna åker omkring som en galen virvelvind.
Att bo i åker är som att bo i en bubbla. Jag bor i en byhåla utanför strängnäs, vet ni inte vad strängnäs är så kan ja säga att det ligger ungeför 40 minuter från e-tuna.
Alla känner alla i vår lilla by, och visst är den mysig! Men för en tånåring blir det mer ett fängelse. Jag är glad att jag har mitt tåg och busskort som tar mig gratis runt i sörmland iaf. Utan det hade jag blivigt galen.
att bo i en byhåla med samma vardag dag ut ch in gör en psykiskt uttråkad. Jag har bott i denna byhåla hela mitt liv i samma hus och största tiden i samma rum. när jag var 15 trodde jag det skulle hjälpa med lite nya tapeter och strörre säng för att få en liten förändring i vardagen, men nej. De räckte en vecka innan det blev lika ointressant de.
När jag äntligen börja gymnasiet tänke jag äntligen komma bort och träffa nya vänner nya platser nya äventyr!
Ja jo nu ligger ja här igen i min säng mer uttråkad än innan.
Jag kan säga att jag tappat aptiten på livet. Min motivation till träning försvann för länge sen. När man kommer ner till en träning med samma tränare, samma lag, samma spydiga komentarer, samma förutfattade meningar.
konstigt att man inte kan se positivt på saker när man ändå vet hur det kommer att sluta.
Och mitt beroende av bekräftelse gör inte saken bättre. Jag föddes till en äventyrlig flicka, under mina barnår var det alltid nya saker som hände. alltid något äventyr för varje dag. Men när man blir äldre lägger föräldrarna ansvaret till att hitta på någon till än själv. jag fann först en vän som man växte upp med. Emma, en tjej som alltid funnits där. Vi på någotsätt flöt mer och mer ifrån varandra när jag blev lite mer nyfiken på livet när man plötsligt hade haft sin första pojkvän!
Det var då mina tonår började, jag hitta snabbt en tjejkompis som var väldigt spännande vi umgicks varjedag. Vi hitta alltid på någonting spännande! som att söka killar, gå på discon som senare blev fester. Du blev aldrig uttråkad! Men som sagt jag var beroende av bekräftelse jag gick från kille till kille, Olyckligt förhållande till det andra. Bedragen av den ena mer än den andra, tagen förgivet, bortglömd.
Nu ligger jag här i sängen som en bortkastad nalle. Jag har förlorat kontakten med de flesta av mina vänner. Det sluta med att min mamma inte orka höra mina tårar så nu ligger även en hund i min säng. Som sagt har jag slängt mig in i olika händelser för att hitta mitt äventyr ! Min Saga! Min Lyckliga fortsättning! och nu sitter jag där. Ett självförtroende är så kasst att jag avgudar alla andra hur de kan vara så mycket bättre äm mig själv... En krossad spegelbild, du förstår inte att den du ser är du. du ligger lamt i din säng om nätterna för att förstå vart allt gick fel. Du skyller ifrån dig på allt för du klarar inte av att ta mer skit. Du skäms för att du öppnar din käft och du förstår inte att du ens har vänner kvar, Pengar är heller ingen utväg, tro mig jag har försökt.. Och trots allt detta har jag ändå en pojkvän, och inte bara vem som helst utan en jag faktist kan se min framtid med :( ... men jag är förblindad av allt hat mot mig själv så jag ser ingen annan.. jag är så uttråkad på mitt liv..
När jag äntligen börja gymnasiet tänke jag äntligen komma bort och träffa nya vänner nya platser nya äventyr!
Ja jo nu ligger ja här igen i min säng mer uttråkad än innan.
Jag kan säga att jag tappat aptiten på livet. Min motivation till träning försvann för länge sen. När man kommer ner till en träning med samma tränare, samma lag, samma spydiga komentarer, samma förutfattade meningar.
konstigt att man inte kan se positivt på saker när man ändå vet hur det kommer att sluta.
Och mitt beroende av bekräftelse gör inte saken bättre. Jag föddes till en äventyrlig flicka, under mina barnår var det alltid nya saker som hände. alltid något äventyr för varje dag. Men när man blir äldre lägger föräldrarna ansvaret till att hitta på någon till än själv. jag fann först en vän som man växte upp med. Emma, en tjej som alltid funnits där. Vi på någotsätt flöt mer och mer ifrån varandra när jag blev lite mer nyfiken på livet när man plötsligt hade haft sin första pojkvän!
Det var då mina tonår började, jag hitta snabbt en tjejkompis som var väldigt spännande vi umgicks varjedag. Vi hitta alltid på någonting spännande! som att söka killar, gå på discon som senare blev fester. Du blev aldrig uttråkad! Men som sagt jag var beroende av bekräftelse jag gick från kille till kille, Olyckligt förhållande till det andra. Bedragen av den ena mer än den andra, tagen förgivet, bortglömd.
Nu ligger jag här i sängen som en bortkastad nalle. Jag har förlorat kontakten med de flesta av mina vänner. Det sluta med att min mamma inte orka höra mina tårar så nu ligger även en hund i min säng. Som sagt har jag slängt mig in i olika händelser för att hitta mitt äventyr ! Min Saga! Min Lyckliga fortsättning! och nu sitter jag där. Ett självförtroende är så kasst att jag avgudar alla andra hur de kan vara så mycket bättre äm mig själv... En krossad spegelbild, du förstår inte att den du ser är du. du ligger lamt i din säng om nätterna för att förstå vart allt gick fel. Du skyller ifrån dig på allt för du klarar inte av att ta mer skit. Du skäms för att du öppnar din käft och du förstår inte att du ens har vänner kvar, Pengar är heller ingen utväg, tro mig jag har försökt.. Och trots allt detta har jag ändå en pojkvän, och inte bara vem som helst utan en jag faktist kan se min framtid med :( ... men jag är förblindad av allt hat mot mig själv så jag ser ingen annan.. jag är så uttråkad på mitt liv..
Ingenting händer... det som händer, händer om och om igen..
Jag har många gånger undrat om självmord skulle hjälpa.. men ändå på något sätt har inte hoppet innom mig försvunnit än. Kanske är det alla mina vänner som fortfarande håller ljuset innom mig tänt.
jag ser mig sjävl som en tappad själ.
Ända utvägen är att vänta.. vänta på bättre tider.. Med bättre tider menas fler jobb mer inkomst så man äntligen kan flytta här ifrån. En riktig shake om i livet.
jag ser mig sjävl som en tappad själ.
Ända utvägen är att vänta.. vänta på bättre tider.. Med bättre tider menas fler jobb mer inkomst så man äntligen kan flytta här ifrån. En riktig shake om i livet.
Nytt 2010 börjar precis som 2009 sluta
Gott nytt år på er alla bloggare! Hoppas ni haft ett riktigt kul När ni firade Nyår!
Ja hade de sådär gick lite upp o ner. Men bortsätt från ett kast självförtroende så var nyår en höjdare!
Firade med några kära och nära vänner.
Har tänkt efter lite.. Hur fan ska man överleva i ett förhållande med en kille som är helt Fixerad av kvinnor när en själv har så kast självförtroendeoch har mängder av komplex så man knappt kan sova om nätterna utan att skämas..:/ De går inte antingen så håller man käften och mår så kast som man mår pga svartsjuka, Eller så berättar man för killen hur de är som bara tycker man är töntig, eller om man ber om att snälla gör de inte
(aah exempelvis dricka) Då tar man typ bort killens "fria liv".
Men vafan så stort problem ja har med svartsjuka fick ja liksom inte bara sådär.. De fick ja genom dåligt självförtoende och en hel del förhållanden du tror du lever i en fantasivärld med underbara saker.. Men sanningen är någonting helt annat.
Jag känner bara hur paranoid jag blivigt efter alla dessa år utan tillit, Kan inte ens lita på en själv längre..
Firade med några kära och nära vänner.
Har tänkt efter lite.. Hur fan ska man överleva i ett förhållande med en kille som är helt Fixerad av kvinnor när en själv har så kast självförtroendeoch har mängder av komplex så man knappt kan sova om nätterna utan att skämas..:/ De går inte antingen så håller man käften och mår så kast som man mår pga svartsjuka, Eller så berättar man för killen hur de är som bara tycker man är töntig, eller om man ber om att snälla gör de inte
(aah exempelvis dricka) Då tar man typ bort killens "fria liv".
Men vafan så stort problem ja har med svartsjuka fick ja liksom inte bara sådär.. De fick ja genom dåligt självförtoende och en hel del förhållanden du tror du lever i en fantasivärld med underbara saker.. Men sanningen är någonting helt annat.
Jag känner bara hur paranoid jag blivigt efter alla dessa år utan tillit, Kan inte ens lita på en själv längre..
Som sagt jag har varit med om en hel del seriösa förhållanden som killen varit otrogen i som man senare fått reda på:/ och de flesta har de inte varit en brud utan oftast flera:/ Man blir paranoid för man fattar inte vad man gör för fel. Och känner sig bara så värdelös och skyller allt på sig själv.. typ exempelvis jag lät honom inte gå på krogen varje helg som han ville, eller jag lät han inte vara kriminell, jag är för ful, jag är för jobbig.. o ju mer o mer de blivigt med de ju mer o mer hatar jag mig själv..
För tro mig.. ja njuter inte av att säga till min kille när jag exempelvis inte vill att han ska dricka hela tiden.. Ja vill att han ska få göra vad han vill, För de är de kärleken egentligen ska vara. Du ska kunna släppa kopplet utan att han springer iväg.... Men min syn på äkta kärlek har alltid varit en Fairytail... Och ju mer tiden går desto mer tror jag inte på den drömmen om den perfekta kärleken.. när man ens själv inte ens i närheten kan vara "perfekt".
ni som är otrogna borde verkligen stanna till och tänka efter :/ för tro mig lättare att du dumpar den du är förhållande med och hittar än annan. för de gör så sjukt ont att bli offer..
Jag har alltid sagt att ja hellre blir nedslagen rent fysiskt än den psykiska smärtan man genomgår efter ett sviket och förvirrat brustet hjärta...
Som ni kanske räknat ut är de en deppdag idag. Prata med min käre vän Therese igår om hur mycket jag tröttnat på livet jag känner mig helt enkelt uttråkad, Men då kom vi fram till stt sätta olika nya mål för oss själva som exempelvis åka iväg på ett äventyr, Och börja träna så man får bättre hälsa och komma i form. Skaffa körkort skavi satsa på. Träffa fler nya vänner och vän med gammla.
Ja tror att om man bara verkligen vill är nog egentligen nästan allt möjligt men då gäller det att tro på sig själv.
Jag har alltid sagt att ja hellre blir nedslagen rent fysiskt än den psykiska smärtan man genomgår efter ett sviket och förvirrat brustet hjärta...
Som ni kanske räknat ut är de en deppdag idag. Prata med min käre vän Therese igår om hur mycket jag tröttnat på livet jag känner mig helt enkelt uttråkad, Men då kom vi fram till stt sätta olika nya mål för oss själva som exempelvis åka iväg på ett äventyr, Och börja träna så man får bättre hälsa och komma i form. Skaffa körkort skavi satsa på. Träffa fler nya vänner och vän med gammla.
Ja tror att om man bara verkligen vill är nog egentligen nästan allt möjligt men då gäller det att tro på sig själv.
