De säger att tiden läker sår. Menar de inte att man lär sig av skiten efter tiden. Själva tiden gör ju ingenting. Så att tiden läker sår är ju bullshit. Tålamod, Hopp, kärlek är vad som läker sår.

Syre, jordens alla levande varelser behöver syre för att överleva.
Om syret då tar slut... Skulle då människan förstå att livet inte skall tas för givet.
Krävs det så mycket för att människan ska förstå att en liten förändring kan göra under?
Begär inte att ni ska älska varje sekund i livet.. Bara tänka er för innan handling.


Självförtroende, självkänsla.. Det är inget fel med självförtroende och självkänsla så länge man kan behärska de.. Jag skulle kunna ha självkänsla och självförtroende men JAG tycker att jag inte har någon riktig anledning till att ha de. Är det kanske därför man är så beroende av bekräftelse, För man vill vara något mer men man kan inte för man har inte skaffat sig just dom möjligheterna.
Exempel jag har komplex för att ja tycker jag är för mullig och otränad. Då skulle min möjlighet kunna vara att börja träna.. Men ja gör det inte.. Och sjävlkänsla bygger jag väl upp själv av egna erfarenheter. jag känner mig säker i en situation för jag har varit med om den tidigare så jag vet handlingen.


Se dig själv i spegeln titta riktigt noga, varje gång du går förbi kommer du inte se samma saker i speglen ena gången kanske du upptäcker vad starka kindben du har och andra gången vad stora ögon du har eller kanske bakgrunden..  Då känner du verkligen av dehär med att ditt humör och olika upplevelser kan påvärka din syn på olika saker. Och detta är vad som händer dagligen men mer eller mindre undermedvetet.
Jag tycker det är ganska coolt när man kan upptäcka sånna saker på dig själv^^
hoppas ni fattar vad jag menar =)

eeh.. ja detta ska nog föreställa ett försök till vad ja egentingen ska stå i mon blogg. Åsiker och syner på saker. JA saker som kan vara intressanta  =)

Vakna upp minst hundra gånger på en natt bara för att se om du var kvar.
En känsla jag inte haft på länge, oro riktig oro.
Kunde inte slappna av, var tvugnen att röra vid dig för att verkligen förstå att du va där. Precis bredvid mig bara ett "diddikast" ifrån. Jag kunde känna värmen från din hud.
Tankarna rörde sig genom mitt lilla huvud, som för tillfället kändes väldigt överbelastat.
små tankar som fick mig att vilja le, men om jag log kanske du skulle tro jag tog dig för givet. Men var jag för allvarlig kanske du skulle gå.
Jag hoppa närmre för att kunna hålla om dig, du låg så nära kanten att jag trodde du skulle ramla ner.
Din hud var så het mot mina läppar men jag kunde ändå inte släppa ville ha svar, försökte höra dina andetag men rösterna i mitt huvud övertala mig till att slappna av. jag hoppa en bit därifrån ville inte väcka dig när du lång där avslappnad lugn, Men det var nog bara utvändigt. Dina drömmar lekte nog en hel del med ditt psyke.

Som om du varit med om en tragisk olycka som ingen vittnat. Du föll i koma, kan inte röra, kan inte skrika, Du ligger där fridfullt i sjuksängen med en orolig närstående hållandes i din hand. Du ser fridfull ut, nästan lycklig. Men inom dig svider smärtan. du kan inte röra, inte skrika. Ingen känner, ingen förstår. Du kan heller inget göra.

Livet kräver tålamod.. ett starkt psyke man inte alltid kan ha..

Vill ge dig en stege.. men är för svag för att bära.. Jag vill be om hjälp men för feg för att fråga..

Jag vakna upp igen.. Ville nästan väcka dig. Tänk om drömmarna tar knäcken på dig.