Tiden läker inte sår, den ger dig tid till att uppskatta dina vänner.

De säger att tiden läker sår. Menar de inte att man lär sig av skiten efter tiden. Själva tiden gör ju ingenting. Så att tiden läker sår är ju bullshit. Tålamod, Hopp, kärlek är vad som läker sår.

Perfekt, om man vill vara perfekt är man perfektionist då?
Jag strävar alltid efter att bli/vara den bästa. Den konstanta beroendet av bekräftelse.
Jag tappar tråden till verkligheten. Min tröst blir sex, evigt knullande som får takarna att gömmas under mattan.
Blir tillsist ett beroende, varje gång smärta närmar sig så vill du gömma dig under kroppen på en människa.
Vem har nästan tillsist ingen betydelse.

Det är här du kommer in min käre vän.
När tankarna var låga och det ända som titta upp var ett falsk leende och en bitchig attityd som fick mig själv att bli rädd,
då DU tog min hand och gick gärna där och höll den, en trygghet.
När tårarna inombords föll som en klump i halsen, då DU titta mig i ögonen, log och kysste mig på kinden, en kärlek.
När benen inte ville bära den kropp som tungdes av skulldkänslor, då DU krama mig och sa "Men jag älskar dig!". ett hopp.
då jag börjar le av de läkna såren, den lilla glädje jag lyser den lilla värme jag kan ge, Du berättar du förstår.  bekräftelse,
mitt rep tillbaks till jorden.

DU är ni.

och jag älskar er!

Underskatta andrig en människa<3
Glöm aldrig bort en vän.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0