En ängel knacka på mitt fönster. Han sa att det var okej att stiga ner. världen fylldes plötsligt av en tom tystnad. Inte ens tankarnas värld eka genom de gröna skogarna.
-Kom ner.
Jag stirra ängsligt på den långa stig som låg där under blad och grenar.
Jag tog hans hand och innom en kort stund stod jag på den väg som skulle föra mig någonstans.
Jag våga inte fråga vart vi skulle, eller om jag skulle gå ensam.
Hans ögon var så vackert bruna, som barken på den nykomna eken.
vinden rör sig mot min hud, håren på koppen reste sig av behag. Mitt hjärta fylldes av värme.
Solen tvinga sina skimrande strålar genom skogsträdens täta kronor.
De lyste upp den väg som fortfarande låg framför mig.
Jag hade än inte tagit ett ända steg, eller släppt den sköra ängels hand.




Trots alla stenar du slickat och grodor du kysst så är än dina läppar likt en soluppgång.

Jag är alltid lika rädd för att gå vidare, Börja om, hitta nytt.

Jag steg ur min kropp och titta ner. Det jag såg var en vilsen själ, En kvinna utan mod utan drömmar. Alla minnen har skapat hat och vrede. Jag stanna till och insåg att jag blivigt någon jag alltid hatat. Jag är maktberoende, jag vill ha allt om inte mer. Jag har tappat kontrollen helt på vad jag säger. Jag talar innan jag tänker.
Jag är ute efter hämnd. Jag har blivigt blind av hat. Jag talar om de människor som blir blinda av avund. Människor från den grå massan..
Jag har blivigt än av dom.

Jag är inte längre någon udda. Jag är som alla andra..
En gång i tiden handla allt om er. Mina drömmar byggde på eran lycka.
Vad hände... Jag har plötsligt tappat förtroendet till allt och alla.. varför..


300 blommor växer utanför ditt fönster. från ditt hus han du se världens mening. De höga träden med frukter och blom. en sjö full av underliga djup, de höga berg av förväntan. en äng lång av guds vackra tavlor. 

Allting förändras. Allting dör ut. jag är inte längre din nalle, Jag är slampan "next door".

Vad fan hände...

Tro hopp och kärlek.....

"Lär dig livets stora gåta älska glömma och förlåta."
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad."


Som att plötsligt få reda på att ens förebild är en påhittad seriefigur. Som att pussa en groda och hoppas på att det ska bli en prins.

när ska man lära sig sluta hoppas, sluta drömma.

Jag har en baktanke med nästan allt jag gör... Folk förstår inte de..

Det du gav mig ligger i sjön just nu, där allt annat känslolöst krimskrams ligger. Din tystnad säger mer än tusen ord. Jag begär inte mycket, bara att vara omtyckt..

jag tittar ut ur mitt fönster, där nere ser jag en gata så grå av sten och smuts. Tiden står stilla, inte ett ända ljud. Bara vinden igen.. den vill att jag vänder om. jag stirrar blankt ner i marken för att återta andan.


Jag gillar att ge mer än att få, sån är jag.. Jag tror någonstans att om jag ger nästan allt! så kanske jag iaf får lite tillbaka de lilla jag behöver! Kärlek... Det ända jag begär är att du ska bry dig om mig som om du kan våga då älska mig..

Det känns som jag begått ett stort misstag.. Det fans faktist än som varit där för mig och bevisat sin kärlek...  Han smsar när han vet att jag behöver de.. Men ja lämna han pga att jag inte lita på honom.. jag kände mig nästan älskad... jag har nog aldrig kommit så nära tidigare... Ibland känns det som han förstår mig. han ser igenom mig. Men han accepterar inte mitt liv. Men vad vet han, en bondpojk.. Det är nog ännu än synvilla mina ögon sågärna vill tro.


Ingen är pålitlig.. Alla drömmar går i kras när ingen förstår.. Varför kan ingen förstå..

Varför använda kniv? Dina ord sårar mer...

Jag älskar mina gosedjur.. för dom vet att jag älskar dom, så ibland älskar de mig åter.

Hur kan en sån småsak som kärlek göra mig så förbannad.. Är det för man vet hur illa man mår av att vara olyckligt kär... Eller är de helt enkelt för kärlek förstör så hårt...

Va ska man göra.. Mitt hjärta stängde in sig för längesen jag bryr mig knappt ens om andra.. Men detta är en vänskap jag satsat på hårt.... men sånthär händer brukar jag vanligtvis bara vända ryggen till och gå innan det blir värre... trodde du kände mig.. tydligen inte..

men att det ska bli såhär varje gång....... och ja ja skyller allt på mig själv. Klart jag gör! hade jag inte funnits hade du aldrig varit olycklig
(och då blir säkert ditt svar men nej jag är inte olycklig.. nä vänta bara tills jag vänder mig om och går..)....

Just nu gömmer jag mig bara för jag vet redan hur de kommer sluta..

Han tycker han inte gjort nått fel han blir sårad skyller allt på sig själv.. jag lever vidare, hans vänner suckar åt mig.. och aah där va ännu än vänskap förstörd..

Kärlek inom vänskap klarar jag helt enkelt inte av! jag behöver en vän som är stark inte en vän som blir knäsvag av mig..

Jag vill bara gå innan det är försent.. men då förstörs vänskapen.. eller är den redan förstörd..

kärlek inom vänskap är förbjudet i mitt hjärta.. Men vänskap i kärlek är så det ska vara..

just nu orkar ja inte ens bry mig att ni vet vem de är..

---

---

Att känna allt eller att inte känna någonting alls. Jag har inte riktigt kommit fram till vad som känns bäst. Finns tydligen inget mellanläge. Folk har konstaterat det, Jag är öppen som en bok men ingen förstår sig på vad det står. Är texten kanske osynlig, för den kan inte vara så svår att förstå. Jag vill aldrig älska någon som älskar mig åter.. Det är vända kort nu.

Att inte älska någon är det fel. Jag har tappat sympatin för människor, jag bryr mig men jag känner inget.

Dåliga, dåliga, dåliga dag. Kan du vekligen bli värre.



Han kalla mig underbar. Mitt huvud skrek bara låt mig va, Jag vill inte bli älskad.

Jag vet vart jag står, men du hittar mig aldrig. Så sluta leta.

Allt handlar bara om sex. Inga känslor bara passion, men den starka bandet hittar man inte hos alla, det är skillnaden mellan mig och en slampa, eller player. Jag knullar inte vem som helst.

Det är så jag känner och så jag vill leva.

Det är inte längre en känsla det är en faktum.