Hur kan en sån småsak som kärlek göra mig så förbannad.. Är det för man vet hur illa man mår av att vara olyckligt kär... Eller är de helt enkelt för kärlek förstör så hårt...

Va ska man göra.. Mitt hjärta stängde in sig för längesen jag bryr mig knappt ens om andra.. Men detta är en vänskap jag satsat på hårt.... men sånthär händer brukar jag vanligtvis bara vända ryggen till och gå innan det blir värre... trodde du kände mig.. tydligen inte..

men att det ska bli såhär varje gång....... och ja ja skyller allt på mig själv. Klart jag gör! hade jag inte funnits hade du aldrig varit olycklig
(och då blir säkert ditt svar men nej jag är inte olycklig.. nä vänta bara tills jag vänder mig om och går..)....

Just nu gömmer jag mig bara för jag vet redan hur de kommer sluta..

Han tycker han inte gjort nått fel han blir sårad skyller allt på sig själv.. jag lever vidare, hans vänner suckar åt mig.. och aah där va ännu än vänskap förstörd..

Kärlek inom vänskap klarar jag helt enkelt inte av! jag behöver en vän som är stark inte en vän som blir knäsvag av mig..

Jag vill bara gå innan det är försent.. men då förstörs vänskapen.. eller är den redan förstörd..

kärlek inom vänskap är förbjudet i mitt hjärta.. Men vänskap i kärlek är så det ska vara..

just nu orkar ja inte ens bry mig att ni vet vem de är..

---

---