Say, I'm a bird... say it... I'm a bird!.. Good.
Känns som själen lämnat kvar och allt som är kvar på jorden är ett tort tomt ensamt skal. Det är inte så lätt som att finna ett skal på sanden som ej är bebodd, bara lägga tillbaka de och inom kort tid så finner en ny liten krabbat ett hem. Eller... jag kanske är så enkel. När jag förlorar något så finner jag enkelt nytt. Men varför vill jag då så gärna finna ett hem.. Mitt eget där jag alltid hör hemma.. och varför kan jag aldrig finna detta hem för mig själv..
Du är stammen av mitt träd. När du gick fanns bara de ruttna, döda löven kvar på marken.. De skulle föreställa mig.
Jag ville vara en fågel, fri och oberoende. Jag ville vara en björn självständig och stolt. Siktade mot toppen och landa på botten.. Igen..
Hur kan ja förklara min kärlek för dig.. Allt ja kan säga att du är för mig samma kärlek som den allra kristnaste är till Gud.. Hur tror du den människan skulle känna om just han/hon fick reda på att allt var skapat just för hennes himmelrike.
Jag kände mig iaf inte värd de. Panik.. Panik.. Panik..
Ni behöver inte hjälpa bara försöka förstå...
Hatar att vara ensam när mitt hjärta gråter och skriker efter dig..
i'm so sorry for my existence.
"Have you ever done something you can’t change?
Something you can never rearange?
I have, I have.
Have you ever felt so sad you can hardly stand?
Lying on the ground head in your hands?
I have I have.
I can feel it all down deep inside.
But oh, I want to let these feeling rise.
Have ever try to smile and hide your pain, even though you’re not okey.
I have, I have.
Have ever been caught in the poring rain, wondering if anything can ever bee the same, again. yeah.
You try to bee proud of who you are, but still you got to let those teardrops fall, away."
Jag är inte den rätta för min rätta...
Jag vet inte vad som är upp och ner på mig själv.
Ska jag tvättas ut och in eller bara som jag är.
Tål jag mer än 40 grader....
Dina ögon kontrollerar vad det är jag ser i och med mig själv... Jag ser ingenting med mig själv.. Antingen ser du mig inte eller så blundar du.. Vet du om detta eller låter du ditt positiva jag tala till dig.. Från en början såg jag dig som perfekt, men nu blir jag bara rädd.
Den där värmen från dina armar, de där tonerna i mitt hjärta, den underbara doften... Vart är jag..
"försökt visa dig med blicken men det är inte mig du ser. Den här platsen är nån annas, jag måste hitta ut."
"Jag har försökt ge dig hela skulden fast jag innerst inne vet att den är min."
"Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut."
Vad är saknad utan förlust... Vad är smärta utan lust.. vad är ångest utan kärlek..
Vem fan är jag och vad gör jag här... De säger att de är en period, en kort tid i ens liv.. kort och kort.. 5 jävla fucking år och ingen jävla skillnad mer än nu vet jag innan hur fucking ont de kommer göra..
Ett höst löv
hur vet dina ögon vad som är sant i din speegelbild..
Hur kan din egen hjärna få dig att känna så starka komplex över dig själv. Hur kan din kropp vända sig emot dig.
Men så mkt kärlek jag haft borde de inte vara konstlig att jag mår som jag mår... ni alla betydde så mkt för mig och alla på ert eget sätt så olika.. hade jag vetat bättre...hade jag valt att aldrig älska eller bli älskad..
Så mycket jag skadat.. så många jag förlora pga kärlek.. förstå om vi vore vänner nu, då hade jag varit odödlig.
