Say, I'm a bird... say it... I'm a bird!.. Good.
Känns som själen lämnat kvar och allt som är kvar på jorden är ett tort tomt ensamt skal. Det är inte så lätt som att finna ett skal på sanden som ej är bebodd, bara lägga tillbaka de och inom kort tid så finner en ny liten krabbat ett hem. Eller... jag kanske är så enkel. När jag förlorar något så finner jag enkelt nytt. Men varför vill jag då så gärna finna ett hem.. Mitt eget där jag alltid hör hemma.. och varför kan jag aldrig finna detta hem för mig själv..
Du är stammen av mitt träd. När du gick fanns bara de ruttna, döda löven kvar på marken.. De skulle föreställa mig.
Jag ville vara en fågel, fri och oberoende. Jag ville vara en björn självständig och stolt. Siktade mot toppen och landa på botten.. Igen..
Hur kan ja förklara min kärlek för dig.. Allt ja kan säga att du är för mig samma kärlek som den allra kristnaste är till Gud.. Hur tror du den människan skulle känna om just han/hon fick reda på att allt var skapat just för hennes himmelrike.
Jag kände mig iaf inte värd de. Panik.. Panik.. Panik..
Ni behöver inte hjälpa bara försöka förstå...
Hatar att vara ensam när mitt hjärta gråter och skriker efter dig..
Kommentarer
Trackback
