Tiden är inne för att gå vidare.

En fluga i universum men ett berg i mitt hjärta.

Står nedanför ditt fönster och bara hoppas på att du ska titta ner.
Önskar att du skulle se mig.
Sjön ligger bara några 100 meter från där jag står, månen speglar sig och gör ett ljus som skapar glitter i mina ögon.

Vindens styrka rörde min kropp som om den ville att jag skulle vända mig om och gå.
vattnet är kallt, och svart, jag kan inte se mina händer som jag håller bara någon halvmeter under ytan, undrar vad det kan vara där under, ett helt annat liv. En helt ny chans.

Stjärnorna fyller himelens alla tomma rum. skimrade i vackra färger, skapade en tystnad i vinden.
jag blundar för att känna den hårda botten skrapandes mot mina bara fötter. det ända ljud jag kan höra är mitt hjärta dunka i takt och otakt. jag vänder mig om för att en sista gång få se dina ögon, ditt leende.
jag hoppas fortfarande.
 
tårarna föll från min kind då bilder från mitt förflutna passerade förbi men tanken stannade på dig, tyngden av mitt hjärta lät min kropp sjunka sakta mot botten, jag tappar andan och vaknar upp.
Jag dränkte mina minnen inatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0