Jag tittar ofta upp i taket när tankarna rullar på. Jag ser upp mot skyn för att få svar, då vingen spelar sin vackra musik i bladen. Tankarna försvann när jag tog din hand. När det äntligen känns som jag gör det jag föddes till att göra.

Jag vill hjälpa dig. Men rädslan av att du lämnar mig fanns inte där till en början men tankarna börjar komma tillbaka. Är det fel att älska. När man ger någon hopp, som är skadad innefrån. Är det fel att hjälpa någon som inte kan räddas. Är det fel att älska någon så vacker som du... Jag vill ta dig till de finaste platserna på jorden. Ge dig funderingar om en bättre tid, bättre plats. Men när jag visat dig allt detta, vem vet om du då stannar.

Att tänka med hjärtat och hjärnan samtidigt gör ont ibland. Så mycket som måste göras.

Känns som jag packat ner allt i en låda och givit allt till dig, en främling. Är det tecken på att jag givit upp.. eller gått vidare.