Det sista lovet.

En sådan stilla sommar. Till och med vinden sover. Värmen är där, vattnet ligger bara meter från mina fötter. Ändå känns det inte som sommar. Äre alla minnen med vänner som är anorlunda, eller alla sömnlösa nätter där verkligheten känns mer i drömmarna än i vaket tillstånd. Eller dessa dagar med jobb och slit som känns mer som mitt liv nu än min ledighet.

vill bara ligga i solen och bara njuta, bort med all oro bort med all ångest. In med värmen och känslan av att leva igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0