jag ser inte mig själv längre min kära ängel. Jag vet knappt om jag lever längre.. Jag saknar tiden då jag blev behandlad som skräp för då syntes jag iaf för någon.. Jag vill gå tillbaka till gatan, the bitch next door..

Jag förtjänar inte detta liv, och att jag någonsin trodde de bygger bara upp min ångest mot mig sjäv...

Du sköt mig i hjärtat mitt i där tron och hopp går ihop.. Där förtroende och mod anknyter band.

Varför saknar jag de som en gång i tiden gjorde mig omänsklig... För jag lever i en värd bland blåa smurfar och deras tro att allt är okej...

Smöra inte på mackan och spotta på pålägget..

Jag börjar förstå varför den där knytnäven satt i mellangärdet... Jag börjar förstå den frånvarande minen.. Men man kan nog aldrig förstå de om man inte varit här själv.. Här menas den plats där man tillsist slutar bry sig.. Den plats där man ser på värden utifrån...

Hur kan du se på mig och säga att allt är okej.. mina tårar rinner ner för mina kinder och jag har ingenstans i världen där jag hör hemma.. Jag har till och med slutat försöka känna mig hemma..

Vi är dom utanför.. De som ser på när alla andra lyckas.. vi som får känna lagens kalla han spanka oss bakifrån..

Detta är sista anhalten innan jag ger mig av till paradis oskar... Bryr sig ingen nu kommer de aldrig göra de.. Ni kan få skylla på att jag var en av dom som gav upp.. Förlåt mamma att jag inte stod ut med att känna att du brydde dig mer om mitt ex och hans nya liv efter mig än mina blåmärken.. Förlåt mina vänner att jag inte stog ut att se mig själv i spegeln efter varje dag av misslyckande.. Förlåt Diezel att jag inte gjorde allt jag lovade...

Jag saknar dig ängel.. Och du.. Du som såg mig <3